Frågor och svar

Nej. Det finns inget att registrera sig för och inget att installera. Öppna shhnote, skriv din hemlighet och dela länken. Det är allt.

En engångshemlighet kan bara läsas av den första som öppnar den – sedan förstörs den, och du märker att något har läst den eftersom den tänkta mottagaren inte hittar något. För extra säkerhet kan du lägga till en lösenfras och dela den separat, så att länken ensam inte räcker. Och om du ångrar dig kan du själv förstöra hemligheten med din privata raderingslänk.

Nej. Nyckeln som låser upp den når aldrig oss – den ligger gömd i din länk, hos dig. Vi har bara en krypterad version som vi inte har någon möjlighet att öppna.

Du väljer en giltighetstid – allt från 15 minuter till 14 dagar. När tiden har gått ut raderas hemligheten automatiskt, oavsett om den har öppnats eller inte.

En engångshemlighet förstörs i samma stund som den öppnas. En tidsbegränsad hemlighet kan öppnas igen tills den upphör – men sidan visar aldrig hur lång tid som är kvar, så behandla varje hemlighet som något du ska spara redan första gången du läser den.

En andra, privat länk som du får när du skapar en hemlighet. När du öppnar den visas en bekräftelse; bekräftar du förstörs hemligheten direkt, innan någon hinner läsa den. Behåll den för dig själv.

Ja. Filer krypteras i din webbläsare precis som text och färdas i samma förseglade klump data. Allt fylls ut till standardstorlekar, så inte ens vi kan skilja en kort anteckning från en liten fil.

För att skapa och visa en hemlighet behövs JavaScript, eftersom krypteringen sker i din webbläsare. Det fungerar i Tor Browser på nivån ”Säkrare”; på ”Säkrast” är WebAssembly avstängt, så hemligheter som skyddas med lösenfras går inte att öppna, och sidan säger det. Alla andra sidor fungerar utan JavaScript.

Visningen kör en enda villkorad uppdatering som flyttar raden från ”aktiv” till ”gjort anspråk på”. Två samtidiga förfrågningar kan inte båda lyckas; den andra ser en post som redan är tagen och får samma svar, ”ingen hemlighet hittades”, som alla andra. Anspråket återkallas aldrig: om nedladdningen går förlorad laddar den som har anspråkstoken ner igen inom tidsfönstret, och annars förstörs hemligheten oläst.

Frågeparametrar skickas till servern och hamnar i åtkomstloggar, proxyservrar och analysverktyg. Fragmentet (efter #) är enligt URL-specifikationen definierat att stanna på klientsidan – webbläsaren lägger aldrig in det i HTTP-förfrågan. Den egenskapen är hela grunden för nollkunskapsdesignen. Efter en visning tar sidan också bort fragmentet från adressfältet och historiken.

Visningssidan är samma statiska dokument för varje hemlighet och hämtar ingenting när den läses in. Förfrågan skickas bara vid ett äkta klick eller tangenttryck – ett skriptat click() eller ett formulär som skickas automatiskt räknas inte. Automatiska skannrar (e-postskydd, förhandsvisningar i chattar, antivirusprogram) läser bara in det statiska skalet.

Ja. Hela källkoden är offentlig under AGPLv3, protokollet är nedskrivet i en specifikation med testvektorer som varje implementation kan kontrollera sig mot, och det finns en guide för egen drift. Du kan granska kryptografin på klientsidan och köra en egen instans, så att förtroendegränsen helt och hållet är din.

Vi sparar inga åtkomstloggar per hemlighet och ingen IP-historik. Hastighetsbegränsningen använder en nyckelad hash av adressen med ett salt som byts ut regelbundet och nollställer alla räknare när det byts. Anmälningar om missbruk räknas per dag; det finns inga uppgifter om vilken hemlighet som anmäldes.

Ja – samma som den här webbplatsen använder. Dokumentationen beskriver det, och klientpaketet med öppen källkod implementerar protokollet för dina egna verktyg.